Så, då var det sista gjort för den här terminen! Jag skickade i dag in min utvärdering av Olle som handledare, jag gav honom beröm, och var i och med det klar med den första terminen på Projektledning inriktning spel. Jag sammanfattar denna termin med att jag är nöjd.

Men för att inte hoppa över väsentliga saker. Jag har ju inte berättat om mitt besök på Nya Påvelundsskolan och den niondeklass jag träffade där. Det var läskigt och lärorikt. Jag insåg att visa delar av mitt spel Bohemia funkade mycket bra, däribland ämnet och efterdiskussionen. Andra delar, temat för rollspelet, gick inte riktigt hem. Det kändes för abstrakt var den kritik som hördes mest.

Här diskuteras spelet i en niondeklass på Nya Påvelundsskolan. Se så glada de ser ut.

Med det i bagaget gjorde jag några ändringar sent torsdag kväll och en lista på det som behövs ändras som jag inte han med och lämnade in arbetet. Ganska nöjd, men lite frustrerad över att jag inte hann göra allt.

Fredagen ägnades åt en heldag med redovisningar. Många bra spel presenterades medan syret sakta tog slut i lokalen. Men intressant och roligt var det. Min redovisning gick bra och jag tror ”juryn”, som Karl kallade dem, bestående av Karl, Fanny och Niklas från GRUL, tyckte uppgiften ändå var avklarad.

Jag tjuvlyssnade lite på juryn i en paus.

Med detta avslutades alltså terminen och på fredagskvällen var det fest som 08-orna fixat åt oss. Mycket roligt! Tack för det!

Världskultur museet öppnade 21 november utställningen Jordlingar, som presenteras som en upplevelse för hela familjen. I informationshäftet beskrivs den som en gränslös fantasivärld som ger stora och små möjligheten att fundera över hur det är att vara människa och utforska människornas sätt och saker. Som deltagare tar man perspektivet av en utomjording som inte vet något om jorden och de människor som bor där och får kliva in i en poetisk, upplevelsebaserad saga som på ett enkelt sätt berättar om olika företeelser i människosläktet.

Utställningen är färgglad och har till en början tydlig struktur att följa. En bit in i utställningssalen öppnar strukturen upp sig och besökaren kan själv välja i vilken ordning sakerna skall utforskas och upptäckas. Rummet är spännande designat med små, hemliga krypgångar, nivåskillnader att klättra upp för, tv-skärmar med animationer, filmer eller spel, lurar som man kan lyssna på berättelser eller musik i och ett stort kuddhav att ligga och mysa i.

Målgruppen är familjer med barn, men jag tror att de som uppskattar det mest är 5-13 åringar. Mindre barn kan säkert uppleva utställningen som rolig och spännande, men kan man läsa lite får man ut mest av den.

Designen av utställningen är smart. Man kommer in i en tunnel som till en början guidar en från kontroll till kontroll, besökaren får veta förutsättningarna för utställningen och lite av vad man har att vänta sig. Tidigt i tunneln inser man att det finns mer än det uppenbara att titta på. När rummet öppnar upp sig är jag som besökare så bekväm med formen att det känns naturligt att ge sig ut och upptäcka på egenhand. Genom korta dikter på väggarna förklaras vad stationen man hamnat på går ut på. Det är exempelvis musik, rytm, språk eller husbygge. Varje station har interaktiva moment som besökarna kan prova på och det är själva testandet som skapar en lärandeprocess.

Hela utställningen är uppbyggd kring upplevelsebegreppet. Färg, form, musik och material är designade för att förflytta besökaren utanför den normala zonen och uppmuntrar till upptäckande och utforskande. Utställningen har ju också en ovanlig form för att vara på ett museum. Varje del är att kliva in i något nytt och jag tänker hela tiden ”vad kommer hända nu?” Aktiviteterna i de olika momenten är uppbyggda så att man kan ägna två minuter vid dem, eller en halvtimme och jag tror verkligen att barnen blir engagerade. Det engagemanget kunde man även se i föräldrarna som under hela mitt besök satt och byggde klosshus med sina barn vid bygga- hus-stationen.

Hela designen och upplägget tror jag bidrar till en flow-känsla för besökaren, speciellt om besökaren är nio år gammal. Det finns moment som man kan fastna i och glömma tiden och utställningen i helhet andas både trygghet och utmaning för en nioåring. Jag tror också att strukturen, från en ganska fast struktur till en öppen, bidrar till att dra in besökaren i utforskandet av utställningen.

Av de funktioner för lärande som vi ställde upp för den senaste blogguppgiften var det främst några som kändes relevanta i sammanhanget:

Miljö: Miljön är en stor del av lärandet i Jordlingar. Den uppmanar till det fria utforskandet och känns annorlunda men trygg med varma färger och material som är intressanta att känna på.

Källa för lärande: Är den egna nyfikenheten. Att prova, testa och lösa små gåtor. Att våga ta upp luren som sticker ut ur väggen och lyssna på vad som spelas där. Att krypa in i rummet bredvid och där hitta ett spel. Det visas också vissa filmsnuttar som behandlar olika ämnen som rädsla, stolthet och vad som är viktigt i livet.

Lärprocess: Lärprocessen som är just det som jag skrivit ovan. Att lära genom att själv testa och uppleva.

Jag skulle vilja påstå att det pedagogiska tankesättet i utställningen Jordlingar härstammar ur den kognitiv/rationalistiska teorifamiljen, med tydliga drag av konstruktivismen med sina tankar om att vi lär känna den yttre världen genom utforskande och att lärandemiljön skall tillvarata de olika intressena och lärstilarna.

Avslutningsvis vill jag delge er dikten som förklarar språk för den lilla utomjordingen som på utställningen Jordlingar får lära sig om människosläktet.

”Dom skapar buller och sång;
Kom gör musik här på en gång!
Det finaste som dom gjort det är språk
Det kan bli vers och avsluta bråk”

I går påbörjades kursen Pedagogisk speldesign med heldags förläsning av Karl Alfredsson från GRUL. Det var kul att se Karl in action och vi ägnade dagen åt att få veta vad GRUL gör och filosofera kring begreppet kunskap.

Första uppgiften i kursen blev att beskriva en lärkontext som jag tycker vore optimal.  Eftersom jag själv läst på Nordisk designskola tyckte jag det var roligt att fundera över hur jag skulle lägga upp en liknande utbildning. Så här under kommer en kurs i Modedesignkunskap som jag drömt ihop.

Modedesignkunskap, tiden 1960- 2000

2 terminer ca 40 veckor

Ca 20 studenter, urval genom arbetsprover och intervju.

Syfte

Kursen syftar till att ge en orienterande överblick, så väl som fördjupning, i modedesignens historia 1960-2000 och de för de olika modeepokernas speciella kännetecken och uttryck. Studenten skall även få praktiska verktyg att skapa och presentera en idé till en kollektion med de teoretiska kunskaper de tillgodogjort sig som grund. Kursen skall kunna ligga till grund för ansökan till högre studier inom modedesign.

Mål

Efter avslutad kurs skall studenten:

  • Ha en grundläggande kunskap om hur modedesignen förändrats mellan 1960-2000, vad som är specifikt för de olika epokerna samt vilka designers som var tongivande i dessa.
  • Studenten skall ha grundläggande kunskap inom modeteckning, mönsterkonstruktion, kroki, färglära och presentationsteknik och kunna tillämpa den.
  • Studenten skall kunna presentera en idé till en kollektion inspirerad av en viss period visuellt och verbalt.

Beskrivning av kursen och läroprocessen

Kursen har en teoretisk och en praktisk del.

Teori

Den teoretiska delen är utformad som diskussionsgrupper om 4 personer med en lärare som diskussionsledare. Kursen är uppdelad efter årtionde och varje del är 10 veckor lång. I början av varje period ägnas en heldag åt föreläsningar om epoken, dess stilistiska drag och stora namn.

Diskussionsgruppen

Varje möte, som är två gånger i veckan, har ett tema eller ämne som man skall diskutera. Inför mötena letar studenterna information på egen hand, läser in texter de fått från diskussionsledaren och tittar på bilder som är relaterade till ämnet. Studenterna skriver ned ett antal frågar och diskussionspunkter var som sedan ligger till grund för diskussionerna på mötet. Diskussionsledaren finns med som stöd, lägger in följdfrågor, belyser punkter studenterna glömt och för diskussionerna vidare. Tanken är att studenterna genom diskussionerna lär av varandra.  Den gemensamma kunskapsinsamlingen innan och diskussionerna leder till att ämnet får bredd och djup, samt ett större engagemang och delaktighet bland studenterna.

Praktiska moment

Parallellt med teorin får studenterna lektioner i praktiska ämnen inom modedesign som modeteckning, mönsterkonstruktion, kroki, färglära och presentationsteknik.

Delkurserna hålls av konsulter som jobbar med de olika ämnena och lektionerna kopplas till den epok som utbildningen just nu fokuserar på. Studenterna får olika projekt i ämnena som de skall lösa på egenhand eller i grupp och redovisa efterhand.

Alla studenter har en egen arbetsplats där de kan jobba med sina uppgifter under lektionsfri tid och skolan tillhandahåller material som behövs, eller erbjuder det till kraftigt rabatterat pris. Det finns även större ateljéer med utrymme för större projekt eller samarbeten.

Lärarna, som har diskussionsgrupperna, fungerar även som handledare i det praktiska skapandet och finns tillhands för att ge råd, svara på frågor och hjälpa till att lösa problem.

Studenterna

Eftersom studenterna tas in på kursen genom arbetsprover och intervju är de alla engagerade och motiverade att gå utbildningen. Det råder en stämning av kreativitet och man hjälper varandra med uppgifter och kunskapsinsamling. Ledorden är generositet och samarbete.

Slutprojekt

Kursen avslutas med att studenterna designar varsin kollektion på papper utifrån en viss epok och målgrupp. Kollektionen skall presenteras visuellt och genom att studenter berättar för klassen hur den tänkt och jobbat med sitt projekt.

Bedömning

Kursen bedöms utifrån delredovisningarna och slutprojektet. Tanken är att studenterna skall ha tillgodogjort sig all kunskap som erbjudits, så varje del har en kompletteringsmöjlighet för dem som missat eller inte klarat en uppgift. Studenten kan få Godkänt eller Icke godkänt som betyg.

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.