T-shirt med 50-tals känsla

Planen var denna.

Så har äntligen förkylningen gått över så pass mycket att jag orkar sy! Fredagens projekt blev en topp med lite 50-tals feeling i fin rödrandig trikå.

Rita mönster är inte min favoritsysselsättning, men det måste ju göras.

Man skapar bäst i kaos har jag hört. I reflektionen i fönstret kan man ana sig till vad Andy gör strax utanför bild.

Så här blev den. Enkel men snygg. Jag är nöjd.

Pyssel i sjuksängen – knapphalsband

Ligger ned med feber. Men det är tråkigt så jag bestämde mig för att pyssla lite med nått jag har hemma.

Något som jag tycker är roligt, och som jag har några stycken av, är knappar.

Så jag började leka lite med knapparna och tänkte att jag testar att göra halsband av några av dem.

Resultatet blev rätt kul!

Projekt rysk saliortröja

Första syprojektet på länge. Mjukstartade lite med att sy om en gammal rysk sjömanströja som jag hittade på en militär-outlet. Den var i xxl så det blev en lång tröja eller en kort klänning.

Min provdocka är på semester på annan ort eller har flytt landet med en stilig herrtorso, så jag använde nåla-på-mig-själv-och-hoppas-på-det-bästa-metoden.

Ändrade halsen till en båt-ringning, tycker det passar sailor-konceptet (och på mig).

Sen var det bara att plocka fram min overlock och klappa den snällt tills den gjorde som jag ville.

Resultatet ser ut så här.

Mitt liv i bild – inspirationen faller på

Är lite beroende av tv-serien Project Runway. Det som är bra med detta är att jag blir inspirerad att rita och sy igen. Måste bara ta det från ide till handling!

Hej

Hmm, nästa ett år sedan det skrevs här. Dåligt.

Saken är den att det hänt rätt mycket sedan dess och jag tänker inte försöka berätta om allt det. Men i korta drag har jag gift mig, flyttat, startat band, gått vidare i webbjokern, åkt ur webbjokern och slutat på The company P. Nu är det 2012 och världen ligger öppen. Nya projekt, nya människor, nya utmaningar. Jag är nöjd!

Mer musik!

Det är vår på gång, jag vet att det inte är det än, men den är på gång, det känns. Jag har haft en grym vecka, på massa sätt. Det är bra. Har skrivit en ny låt om att må bra. Det är också bra. Här är den.

PS. Videon är lite knäpp, så jag ser ut som jag mimar till nått helt annat efter ett tag, men man hör ändå DS.

The mycket begåvade band på Bara Vi

Det var ett tag sedan nu, men det har tagit sin goda tid att få händerna på lite bilder och… videos! Den 10 november  gjorde The mycket begåvade band – Stockholm edition mig sällskap på scenen. Och ett begåvat band är det minsann (minst lika begåvade som Göteborgsbandet). Pernilla Rosenberg på piano, Clara Andermo på fiol och Joseph Rowe på precussion och låda. Klubben heter Bara unplugged och håller till på restaurangen Bara Vi.

Moa Rönnåsen och The mycket begåvade band - Stockholm edition Foto: Caroline Holgersson

Det svängde och var fantastiskt roligt! Nu när jag en dröm om att föra ihop de två falangerna av The mycket begåvade band till ett super band vid tillfälle. Det går knappt att förstå hur bra det skulle bli.

Foto: Jan Åke Steenberg

Och så två smakprov på hur det lät. Inspelningen är gjord av Pernillas pappa på en kompaktkamera, så ljud och bild är av aningen sämre kvalité. Men tack Pernillas pappa för hjälpen! Förhoppningsvis dyker det upp flera inspelningar av kanske lite bättre kvalité då min morfar tog sig hela vägen från Örebro med videokameran i högsta hugg för att se oss spela.

Mitt liv i bild – Så var man med visitkort

Det får man väl räkna som vuxenpoäng, att man har visitkort från företaget? På mina står det projektledare.

I söndags var jag och besökte Lina, Jonas och Edda i nya huset i Knivsta. Så här kommer den obligatoriska bilden på världens sötaste systerdotter.

Mostern var väldigt glad över att Edda var så förtjust över att leka med “Massa Moa” hela eftermiddagen. Massa är alltså moster på Edda-språket.

Och för att jag inte har nått bättre för mig lägger jag in en inte helt relevant bild på mitt höstfina bord. Ber om ursäkt för det!

Mer musik på internet

Två låtar till. En som är min egen Vara din krigare

Och en cover på Eldkvarns Nånting måste gå sönder

Moa upptäcker internet

Ja, det kan låta som jag ligger så där 10 år efter och så är det kanske, men jag har först nu gjort kopplingen youtube-musik-mig själv… Kanske bör tacka Josefin Westborg som la ut en länk till Teresa Axners youtube-kanal för denna revolution av min världsbild. Tack.

Här är mitt första försök. Lite skype-ljud i bakgrunden, en tydlig ovana med filmkameror, men, men man måste ju börja någonstans.